Hysterektomi - efterförlopp

BRCA1

Nu har det gått över en vecka sedan jag opererades. Total hysterektomi som det heter på latin utfördes, för att förenkla det hela så var det livmoder, livmoderhalsen, äggstockar och äggledare som opererades bort och vaginaltoppen sys ihop.

I och med detta ingrepp så hamnade min kropp direkt i klimakteriet då östrogen som produceras i äggstockarna försvinner abrupt, det kallas att man kommer i kirurgisk menopaus. Jag var mycket orolig för detta innan operationen, enligt läkarna skulle klimakteriebesvären komma direkt med vallningar och humörsvängningar (som jag fasade mest för), men på sjukhuset kände jag inte av något konstigt om man inte tänkte på de 5 hål jag hade i magen efter titthålen. Östrogentabletter fick jag med på recept och började med dem första dagen hemma igen. Lite vallningar har jag haft, men är tveksam om det är klimakterievallningar eller bara post-opvallningar. Humörsvängningarna är väl lika som tidigare... med andra ord de dalar upp och ner konstant.

Annars har jag försökt ta det så lugnt jag bara kan denna veckan, men vad svårt det är! Speciellt eftersom jag inte är själv hemma på dagarna (och bara hade kunnat ligga i soffan) utan Mikael är ju hemma med Tyra då jag inte får lyfta henne. Han blev nu tvungen att ta föräldraledigt under de veckor som jag är sjukskriven. I första skedet är det i 3 veckor, men läkaren sa att jag inte får lyfta tungt (typ Tyravikt) på 8 veckor så vi får se hur länge han måste vara hemma från jobbet, förhoppningsvis behöver han inte vara hemma hela perioden, men det återstår att se.

Det här är också det som varit absolut tuffast och jobbigast under denna vecka... Att inte få bära och lyfta Tyra!

Varje morgon har jag behövt ta en spruta i magen, blodförtunnande, för att undvika blodproppar. Den är inte alls rolig att behöva ta, men det har ändå gått bra. Magen ser dock hemsk ut, efter varje stick med sprutan får jag ett stort blåmärke och titthålet de gjorde i naveln har ett stort blåmärke runt sig. 5 titthål gjorde de i en tvärsgående över magen i linje med naveln. Det var en robot som opererade med en kirurg bakom ratten (såklart), kändes lite halvkonstigt att se 4 robotarmar på en maskin och veta att denna skulle in i min mage.

Jag har försökt ta det lugnt denna vecka hemma, men jag vill så himla mycket mer än bara ligga i soffan och slöa. Jag vill orka gå promenader, jag vill städa (och slippa se allt smuts!) och jag vill kunna ta hand om mina barn... men denna vecka har visat mig att går jag längre promenader eller utsätter kroppen för mer än vad den orkar i dagsläget får jag betala dyrt för det efteråt. Häromdagen var jag helt soffliggandes hela dagen eftersom jag utsatt kroppen för mycket mer än den klarade dagen innan. Det gjorde ont så fort jag rörde mig och blev då klart bunden i soffan.

Jag mår bättre och bättre för varje dag som går och längtar tills den dagen jag själv kan gå långrundan med Nellie igen, tills den dagen jag kan röra mig obehindrat utan rädsla för vad som kan ske om jag lyfter för tungt eller går för fort.

Jag längtar tills den dagen jag är frisk igen!

Bilden är från innan operationen då jag hade denna "lilla" tös hängande på höften dagarna i ända.

Kram Johanna?

Gillar

Kommentarer

ina
ina,
Vilken hjälte du är! Förstår att det många gånger är tungt men vilken styrka du har! 💕 Känner att jag inte riktigt finner ord men önskar verkligen att läkningen går fort och allt känns bra! /ina
Tresmultron
Tresmultron,
Men underbara Ina ♡ Vet inte om det är hormonruschen i kroppen men dina ord ger mig tårar i ögonen av tacksamhet ♡ Tack snälla för din omtanke! Det går bättre och bättre för varje dag som går, men tålamod har aldrig varit min starkaste punkt så jag har svårt med mina begränsningar i dagsläget.... men snart så är allt som vanligt igen!
nouw.com/tresmultron
familjennordberg
familjennordberg,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229